<3

Något av det värsta som hänt i mitt liv...............

Måndag den 2 februari, vaknade jag och min kära Johan upp.. en helt vanlig solig dag...
Vi skulle till HFAB kontoret och hämta en nyckel och få en välkoms present! åkte dit..och sen skulle vi hämta ut en paket på posten.. det var på ICA vallås där vi bor, men jag fick för mig det var på ICAmaxi i stan.. så vi körde dit.. men halvvägs dit kom jag på aa fan det var ju ICA vallås!

så johan är så söt och vänder hemmåt.. här handlade det bara om någon minut ... men vi visste ingenting!

stannade vid röd ljuset, var en liten kö,men sen slog det om! >Johan  började gasa, växlade och kollade på mätaren.. jag sa till han: att du alltid måste köra så här fort på denna sträckan.. stor tvåfilig trafikerad väg...

Johan är uppmärksam på sin hastighet och vill gasa mer.. en bit ifrån nä'r vi ligger i 100km/h ser jag en grön skoda köra ut från motorvägen. tänker att johan hinner nog bromsa men vi ä'r så pass nära och han ser inte.. då utbrister jag: BROMSA!!!!

inom 1 sek far vi rakt in i sidan på den andre bilen, skodan flyger över andra sidan vägen ner för en backe o stannar på en äng.. vi flyger i vår tur rakt in i räcket på andra sidan vägen..

som tur var hann alla bilar på den trafikerade vägen stanna så det blev ingen serie krock..

man fattade inte vad som hände.. när vi väl stannat tog jag ett djupt andetag och insåg hur jävla ont jag hade! fick panik och skrek och grät! johan föröskte lugna mig men inte lätt, han visste inte hur skadad han själv var heller.. jag trodde det var slut..jag skulle vara förlamad :S:S

folk kommer springandes och hjälper oss, jag hör ambulanser och brandkårar komma..men mins knappt någonting! helt sjukt, jag förstod att shit vi krockade...

dom drog ut oss på bår och vi fick stöd kragar, åkte ambulans, de klippte upp våra kläder... vet inte var johan tog vägen han var i ett annat rum under flera timmar.. men sköterskorna kom in flertalet gånger och hälsade från johan och han undrade om jag mådde bra...

där var minst tio doktorer omkring en, några tog blodprover,undersökte mig, nån satte dropp och tog tryck m.m. man var helt förvirrad..

sen blev det röntgen..sjukt äckligt!!!

när de väl sett mina bilder och sa jag kunnde prova ställa mig upp var det fruktansvärt! fan vad ont det gjorde.. hela ryggen bröstet nacken revbenen gjorde sjukt ont, det var bara att åka hem och proppa i sig piller!!!!

det var skönt när man fick se johan igen... tänk om någon av oss hade dött..-fy fan

veckan efter var hård,. vi pratade inte så mkt..alla känslor blev het fucked up!!!

johan sov på soffan för att att inte stöta vid mig och mina ömma områden.. och han behövde ha foten högt, för den var skadad...

vi håller for.tf på att bearbeta detta..när vi åker förbi olycksplatsen får ja ont i magen,. drömmer fort.f mardömmar och kan gråta fortfarande...

En av dom värsta bilderna ja alltid kommer ha i huvudet är smällen från krocken och hur jag slets fram från min stol och de lätet jag lag av, lät som all luft gick ur mig.. och efter krocken när jag kollade på min johan och han hade jätte mycket näsblod och var skadad i huvdet! f yfan och se sin älskling så...

detta önskar jag inte ens min värsta ovänn! KÖR FÖRSIKTIGT FOLK!

Usch så hemskt! Hoppas ni mår bättre snart!